Oj tiden bara rinner iväg. Det är väl så när man har mycket att göra. Dagarna är fulla av blöjbyten, matning och promenader med barnvagnen. Men jag fortsätter där jag slutade sist. Vi var på BB ända till fredagen. Hade väl inte tänkt stanna så länge från början, men Minna hade några konstiga ryckningar som de ville kolla upp så hon och vi låg på en specialavdelning några dagar. Som tur var så försvann ryckningarna och inget fel hittades på henne.

Nu har hon vart med oss i fyra och en halv vecka. Ibland kan man bara ligga och titta på henne när hon sover och förundras över att det var hon som var i min mage. Att hon är vår dotter, att jag är mamma. En fantastisk känsla, men kanske också lite skrämmande.

Jag skulle ljuga om jag sa att allt har vart rosenskimrande. I början tänkte jag ibland, va fasen har vi ställt till med, vi som hade det så bekvämt och gött förut. Men ibland kändes det hur bra som helst. Och nu känns det faktiskt riktigt bra. Minna börjar bli mer och mer med. Hon har till och med gett oss några leenden. Härligt!

Bild får vänta lite, men det kommer.