Ja precis så kändes det i måndags. Magnus började ju jobba så jag och Minna skulla vara själva. Ensam var jag ju då inte egentligen eftersom jag hade Minna, men en 6 månaders bebis är inte riktigt som att ha en annan vuxen hemma. Vädret var ju inte heller så roligt. Och sen ringde mamma och berättade att min kusin Helen gått bort. Vi umgicks aldrig så men man kände ju till varann. Träffade henne senast i maj hos hennes mamma. Tänker på hennes närmaste. Usch och fy vad hemskt. Det händer ju hela tiden runt omkring en men man tänker ju inte på det förrän det kommer nära inpå, och tur är väl det. Det är så svårt att fatta att hon inte finns.
Det blev lite för mycket för att vara här ensam så jag tog bilen och åkte hem till mamma och pappa. Mikael och Arvid var där, och Hannah kom också en sväng så då kändes det mycket bättre.
Igår var vi på babycafé och gjorde ärenden i stan som tog hela eftermiddagen. När Magnus kom hem tog han Minna och jag klippte gräset så hela dagen gick i racer kändes det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar